Värmerekord

Har just kollat nyheterna. Idag har det varit 42,4 grader i Perth vilket är värmerekord för mars månad! Det är en cyklon uppe i nordvästra Australien som ”blåser” ner den här varmluften. Hur överlever man denna hetta?

För det första så måste jag tillägga att luftfuktigheten bara är 13%…Det är snustorrt i luften, så fast vi promenerade i sol till busshållplatsen idag så blev vi inte svettiga konstigt nog. En underlig känsla. Det är inte förrän man går in någonstans där det inte finns AC, där luften är fuktigare som man börjar svettas. Luften står heller inte stilla, det fläktar skönt, så skuggan är underbar. Det känns också ovanligt. I Sverige när det blir riktigt varmt så brukar ju luften stå stilla.

Men herregud vad skönt det var att bada i havet i förmiddags. Jag hade kunnat ligga i och guppa runt hela dagen…Till och med Leo badade trots att han sällan vill gå i om det inte är över 30 grader i vattnet.

Varmt (uppdaterad)

Det har kommit en riktigt varm luft ett par dagar över Perth området… Luften kommer från ökenområden norrut och är riktigt torr. Så idag har vi andats in luft som var varmare än kroppstemperaturen!

Men det är faktiskt inte så farligt. Man anpassar bara aktiviteterna. Mellan 13 och 16 kör man med lite mer luftkonditionerade aktiviteter och sedan går man ner till stranden efter 16. Jag och Axel vandrade ner till stranden vid 19 tiden ikväll. Där var det fullt av folk som grillade och badade, barnfamiljer, ungdomar, pensionärer alla ålderskategorier. När solen precis skulle gå ner vandrade vi hem igen, Axel endast iklädd en handduk. Härligt!

Uppdaterad av Micke tisdag den 6 mars:
Så här mitt i natten, kl 23:30 , har det sjunkit under 30-strecket. Idag har det varit snudd på värmerekord här, bara någon tiondel från det gällande 42.7°C. Jag tror att det är månadsrekordet som avses, men är inte säker. Här är en prognos som gärna får stämma:

Perth varmt

Notera att det blir svalare i slutet av veckan, når Lena och Christer kommer hit! Dagens högsta temp i vänstra hörnet. (Bilden från Weather-widget i Mac OS X)

Maori

Vilken skillnad på hur urinvånarna här är en del av samhället jämfört med Aussie! De flesta ortsnamnen är på maoriska, många skyltar är tvåspråkiga (hopplösa att uttala, det är ordbildmetoden som gäller när man läser kartan), Maori verkar vara samhällsmedborgare på ett annat sätt än native austrailans (Aboriginies). Tyvärr så ser man inte mycket av de infödda australiensarna i det austarliensiska samhället, mer än på museer och souvenirshoppar och i vissa ”reservat”.

Trist nog missade vi en ”Maori Performance” när vi var i Rotoroua med ett par minuter. Deras danser verkar vara häftiga. Påminner om Fijianernas danser och kultur…men så är de ju från samma folk! Axel verkar vara mycket intresserad, frågar massor om Maori och hur de ser olika ut jämfört med oss osv. Jag tror att det är jättebra för honom att verkligen få känna på den mångfald av människor som finns. Väcker nyfikenhet, respekt och intresse för männsikor som skiljer sig från oss!

Lord of the Rings – en flopp

Naturligtvis hade vi tänkt oss att se några av de ställen där Sagan om Ringen spelades in. Glada i hågen planerade vi in ett besök i Mordor och ett besök i Hobbiton. Flopp! Mordor (Vulkanerna i Tongarino National Park) var höljda i dimma, vi såg ingenting av dem, och Hobbiton fick man inte besöka utan att vara med på en två timmars guidad rundtur. Tveksamt om Leo hade uppskattat det…

För den riktigt inbitne fantasten så finns det guideböcker där de exakta GPS koordinaterna för olika scener i filmerna är utsatta. Bra för den som vill göra en egen Sagan om Ringen.

Visserligen hittade vi en ”walkway” till en utsiktspunkt vid Waitomo caves som faktiskt gav oss en känsla av vara på väg genom ”Middleearth”. Mörkmårdens skogar, stentrapporna där hondjuret bodde, Fylke, stenstatyerna i skogen vid Osgiliath och Rivendell, allt passerade vi på halvtimmes promenad uppför ett berg!

Nya Zealändare

Här i Nya Zealand bor många människor som verkligen aktiverar sig. Och det verkar vara viktigt att det är aktiviteter som åtminstone kräver hjälm (sånt som Seinfield kallar ”head-crashing activities”). Var vi än befinner oss så ser vi människor i olika sorters fordon på väg att utföra övningar iförda specialdräkter och annan utrustning. Och senast idag såg jag på nyheterna hur en kille kommit på ännu en sådan sport, ”hydro-skiing”. Vattenskidåkning under vattnet.  I och för sig förstår jag denna dragning. Det finns verkligen inbjudande natur!

Små barn på resande fot

_dsc4001.jpgEfter en vecka i husbuss med tre små barn så har vi sett massor och gjort en del, men inte så mycket av det som står i turistbroshyrerna. Det gäller att hitta de där smultronställena och plocka rent där istället för att hinna med så mycket som möjligt. Det har vi i alla fall lärt oss. Det var de där gångerna vi stannade lite extra länge på några ställen som vi hittade stunderna att minnas. Och då hann vi också med en klassisk Nya Zealändsk öl (i det här fallet Mac’s gold) mellan barnmatsburkarna. Och barnen dricker naturligtvis inhemsk dricka också. Axels favvo är L&P (Lemon & Paeron). Leos absoluta favorit hittills har dock varit den Thailändska guavajuicen. Så tack vare barnen har vi fått tid till att landa på olika ställen. Nästa gång vi reser i husbuss till Nya Zealand med små barn så lägger vi oss på en camping i Taupo minst en vecka och gör småutflykter därifrån… För det blir en nästa gång alla gånger (fast kanske inte med små barn).

Bajs (endast för barnfamiljer *)

* eller andra icke-känsliga

Att resa med barn är intressant och kul och också ganska jobbigt. Antingen äter de inte alls (Leo levde på bananer i två veckor på Koh Lanta, ja, förutom de sista dagarna när vi kom på att vi kunde beställa makaroner och korv…) eller så är de hungriga hela tiden. Helst när man står i kö på någon flygplats. (I och för sig för oftast Toms skrik med sig att vi får gå före i kön.)

Fortsätt läsa ”Bajs (endast för barnfamiljer *)”

Tur i oturen

Vi hade ju bestämt oss för att snåla in på taxipengar och åka kommunalt till flygplatsen (färja + tåg), men insåg snart att det fanns problem med detta. Väl framme vid tågstationen efter en halvtimmes färja från Manly till Sydney, så visade det sig att just denna dag så var tåget avstängt. Tur i oturen var att ersättningsbussarna var gratis.

Vi hade ju bestämt att när vi väl kommit fram till Auckland och hämtat vår husbuss så skulle vi direkt köra upp till Norra delen av Nordön (till Whangerei) trots att det skulle ta ca 3 timmar, men insåg snart att vi måste ändra planen eftersom vi helt sonika hade ombokats på ett senare plan från Sydney. Tur i oturen var att det gjorde att vi fick tips om en jättemysig camping halvvägs upp till Whangerei, där vi sitter nu under stjärnklar himmel och lyssnar till vågskvalpet.

FordVi hade ju bestämt oss för en stor sexbäddars husbuss av märket Ford, som var jättemysig, men insåg snart att vi måste byta eftersom en väldigt elak lampa började blinka på panelen och motorn inte gick på alla cylindrar. Tur i oturen var att vi istället fick en nyare Wolksvagen som funkar bra.

Vi hade ju bestämt oss för att bara göra ett snabbt stopp på en mack för att ringa campingen i förväg för att sedan köra iväg eftersom det vid det här laget var väldigt sent, men blev tvungna att stanna längre eftersom Leo bajsade ner hela sig och sin bilbarnstol. Ingen tur, bara otur den gången…

Vi hade ju bestämt oss för att bara ta stora vägar förbi Auckland för att snabbt komma iväg norrut, men insåg snart att detta inte heller blev som vi tänkt. Denna natt hade nämligen det Nya Zeeländska vägverket bestämt sig för att stänga av stora delar av motorvägen genom centrala Auckland. Tur i oturen var ju att omvägen var väl skyltad och tog oss förbi de största turistattraktionerna i Auckland (vackert upplysta).

Så kan man kanske tänka på dagens vedermödor som att det var ganska tur att allt krångel hände?! För nu är allt lugnt, vi har bäddat vår husbuss, Axel njöt av att krypa upp i sin säng ovanpå förarhytten och vi dricker vitt vin under stjärnorna. I morgon ska vi bada i några "thermal pools". Får se vad det är för något.

Massage och getingstick

Alldeles utanför vår stuga finns ett spa. En thaimassage på en timme kostar 250 baht (ca 50 spänn). Perfekt! Jag har hunnit pröva thaimassagen som består av tryck på olika ställen på kroppen. Man har alltså kläderna på och så bearbetas man med någon slags akupressur. Kändes som att ha gått igenom en mangel, men skönt var det! Har också hunnit med en en-timmes zonterapeutisk behandling av mina fötter och ben. Beroendeframkallande.

Massage och getingstick

Massörerna visade sig också vara väldigt bra att ha på andra sätt. Ikväll när vi promenerade hem lite sakta i skymningen (Axel och Leo gåendes hand i hand) så skrek plötsligt Axel till. Han hade klivit på en geting, Och inte vilken geting som helst utan en tropisk super thai-geting! (har aldrig sett en större).

Då kommer tre massörer springande med första hjälpen och hjälpte oss att kolla om gadden var kvar och bedöma hur allvarligt det var. Bl a tack vare ett superbra naturmedel som jag köpt av dem tidigare för att sätta på Leos myggbett (som för övrigt på grund av detta inte kliat en sekund) så svullnade aldrig foten upp. Det kändes verkligen skönt att få stöd från dem i det läget, det är ju så svårt att veta vilka insekter som är riktigt farliga och inte…

Så nu, en timme senare ligger Axel förnöjt på sängen och kör Donkey Kong på sitt Gameboy. Av getingsticket märks inte mycket.