
Så var ca sex veckors icke-regnande över. Grabbarna på väg till
dagis. (Blad från pärontradet(?) på marken.)
Så var ca sex veckors icke-regnande över. Grabbarna på väg till
dagis. (Blad från pärontradet(?) på marken.)
* eller andra icke-känsliga
Att resa med barn är intressant och kul och också ganska jobbigt. Antingen äter de inte alls (Leo levde på bananer i två veckor på Koh Lanta, ja, förutom de sista dagarna när vi kom på att vi kunde beställa makaroner och korv…) eller så är de hungriga hela tiden. Helst när man står i kö på någon flygplats. (I och för sig för oftast Toms skrik med sig att vi får gå före i kön.)
Bagaget redan incheckat i Krabi, mat i magen, tre överlevda taxiresor. Förutsättningarna för en bra flygresa var med andra ord goda. Att vi dessutom flög med Quantas till Sydney gjorde ju inte saken sämre. Och visst gick det bra.
Under den ca nio timmar långa flygningen sov barnen sju timmar. Jag och Vaike som fick sitta i stolarna (Leo och Tom sov i varsin barnsäng på väggen, Axel i hop rullad i sin stol) sov väl inte lika bra. Men det är ok.
Personalen på flygplanet var (som vanligt) mycket mycket trevliga och hjälpsamma. Det var så måna om att vi och barnen skulle ha det bra. Kanske för att det också skulle gagna andra passagerare? De fixade så vi fick äta i omgångar, de hämtade extra mat, extra filtar och frågade då och då om allt var bra. Och allt detta på ett rakt och genuint trevligt sätt. Med stark australiensisk accent så klart!
Sen tar det ju en jäkla tid att komma in i landet: På flygplatsen ska man förutom att köa till passkontrollen också köa till två kontroller av baggaget. De vill nämnligen inte att man tar in mat, frön (jord) eller annat som kan föra med sig bakterier och djurliv från andra kontinenter. Det är inte så svårt att respektera, men det är tröttsamt att det ska ta en timme att komma från planet ut till friska luften.
Transport med (dyr) taxi till vårt boende i Manly, en förort någon mil från Sydneys centrum. Lägenheten är kanonfin. Solen skiner. Livet är gott!
Efter den något skakiga bilfärden till Krabi gick flygresan med Thai mycket bra. Vi landade i Bangkok fem timmar före vår nästa flight till Sydney. Vad göra? Ja, har man överlevt en sådan taxiresa vi var med om samma morgon så kan man väl utan risk sätta sig i en taxi i Bangkok? Så resonerade vi och gjorde likadant.
Här gick det också fort, men antingen var vi avtrubbade, eller så körde han faktiskt bra vår nye chaufför. Trots hård trafik tog han oss elegant (och billigt) fram till MBK – ett gigantiskt shoppingcenter i centrala Bangkok.
Väl inne blev vi i princip knockade av allt utbud och alla människor. Det var liksom lite skillnad mot lugnet på Koo Lanta. Som tur var hittade vi ett McDonalds där vi kunde avnjuta (?) en rekorderlig hamburgare med tillbehör.
Vaike och Tom kollar in en av rulltrapprna på MBK
Sedan orkade vi åka upp några våningar för att eventuellt shoppa. Men det var helt enkelt för mycket och för stort för att det skulle vara möjligt att ta in allt: Miljarders mobiltelefoner, t-shirts, dvd-spelare, mp3-spelare, halsband, väskor, jeans mm. Ja, jag tror det fanns nästan allt man kan tänka sig, men i en sådan mängd och i ett sådant kaos att vi helt enkelt åkte tillbaks till flygplatsen – vi orkade inte helt enkelt!
Resan tillbaka till flygplatsen började med att vår nye taxichaufför fick böter för att han stannade och tog upp en kund (oss). En ilsken polis bötfällde honom på hela 100 Bath (20 kr). Så kan det gå.
Vaike och Tom på väg in i Taxin utanför MBK
Soluppgång vid färjeläget. Lågt vatten = sen färja
Så var det dags att lämna Koo Lanta och åka vidare mot Sydney. Vi hade beställt transport till flyget i Krabi via hotellet, så de skjutsade oss i minibuss enligt övernskommelse. Eftersom flyget gick redan klockan 10.20, ville vi vara i god tid på flygplatsen (allt tar lite längre tid när man har barn) och åkte därför 6.15 från vår ressort. Vår chaufför körde relativt lugnt och fint – än så länge…
Så är det då packat och dags att ta adjö av Koo Lanta och Southern Lanta Resort. Vi har haft två mycket fina veckor här och kommer naturligtvis att känna stor saknad. Förutom att vi hittat värme, lugnt och fantastiskt bad, har vi också lärt känna en familj från Nyköping som vi umgåtts en del med i form av middagar och strandliv. Trevligt!
En liten sakna-lista skulle kunna se ut så här:
För att väga upp den, kanske givna, sakna-listan kommer här en motvikt:
Tidigt i morgon bitti bär det av till Krabi med minibuss, därefter flyg till Bangkok. Kanske hinner vi in till ”stan”, men kl. 17 ska vi sitta på planet till Sydney. Där är det idag lite svalare, ca 25°C, vilket ska bli skönt.
Vädergudarna har äntligen insett att vi är i Thailand: I eftermiddag när vi precis badat vårt sista bad klart kom det en störtskur och åskväder indragandes över ön.
Den var dock snabbt över och det enda problemet var väl att strömmen började flacka av och på i korta strömavbrott. Den sista panik-shoppingen (T-shirt) i en närliggande butik fick därför ske i skenet av stearinljus. Vår resort har dock inte varit strömlös annat än i korta stunder. Vi hoppas därför slippa packa i mörker.
Appropå mörker och packning kan det vara läge för en liten pack-tips-lista:
Notera att jag förespråkar så lite packning som möjligt, men listan ovan är nog inte så dum.
Ett annat tips för resande småbarnsfamiljer är att ha en bärmes, dvs en ryggsäck att ha barnen i, med sig. Det har varit verkligen bra, särskilt på flygplatserna. När vi checkat in bagaget har vi ändå kunnat ha barnen på ryggarna, vilket om inte annat gjort av- och påstigning av flyget avsevärt enklare. Dessutom har det varit perfekt för kortare utflykter, som idag när vi var på marknaden. Man tar så mycket mindre plats utan barnvagn!
Axel dyker upp
Varje söndag hålls marknad i Saladan, samhället närmast där vi bor. På marknaden säljs allt från frukt, fisk och kött till t-shirts, plåthinkar och sandaler.
Det var intressant att se allt detta i en salig blandning. Sen är ju inte vi svenskar så vana vid att se uppstyckat kött ligga öppet till försäljning, med en svärm av flugor ovanför. Jag tror inte det på något sätt var dåligt kött och kanske har vi i Sverige en väl stor bakterieskräck i allmänhet. Vi hade dock inte behov av att köpa en styckad gris idag, så det fick vara för denna gången…
Curry-pasta?
Vad gör man då när man är trebarnsfamilj och bor på resort i Thailand? Här följer en snabb resumé av de rutiner vi börjat skaffa oss efter nästan två veckor. Med ett visst utrymme för improvisation så ser dagarna ut som idag, fredag 16/2.
Fortsätt läsa ”Dagbok, Koo Lanta”