Första dagen på jobbet

Helt slut efter att ha pratat engelska, varit på doktorandseminarium och försökt komma med vettiga kommentarer och dessutom kört på fel sida av vägen till och från jobbet. Det blev nästan lite för mycket! Jag sitter i en liten ”cubicle” i ett kontorslandskap med åtminstone 10 andra doktorander från i princip hela världen (Malaysa, Sydafrika, Mocambique, USA, Nya Zeeland…). Det känns kul att vara Léonies ”skyddsling”, eftersom hon verkar vara väl ansedd av sina kollegor och dessutom väl bekant med det som häner på mitt område just nu. Doktorandseminariet ikväll var så som det brukar vara, en som presenterar och vi andra ställer frågor. Har inte riktigt förstått den sociala koden ännu, eller de språkliga nyanserna egentligen. Det innebär att jag inte riktigt kan säga saker så som jag vill att det ska uppfattas (det är ju nog svårt på svenska). Nåja. De har säkert överseende. Kom på mig själv att förbereda mig för att ställa en fråga, och sedan, när jag fick ordet, inte vara förberedd på att säga vad jag tänkte på engelska…Seminariet handlade om ett projekt, där doktoranden tänkte studera vad som händer när rektorer i skolorna börjar använda datorbaserade portfolios i sitt arbete som skolledare. Jag tänkte direkt på Maria H:s projekt på jobbet! Problemet för honom vara bara att han själv var med och konstruerade portfolion…Det skapar ju vissa frågor som kan vara svåra att ta ställning till.

Alla dessa socialiteter

Australiensiskan är fullt av små sociala fraser som var och en används med omsorg (fast det verkar slarvigt utslängt). Och vad tydligt det blir att svenskan inte innehåller dessa små nyanser i samma utsträckning. Detta för med sig att jag säkert uppfattas som ganska oartig i många sammanhang utan att jag vet vad jag gjort för fel. Måste försöka iaktta och lära mig hur man för sig bland folk. Och inte bara svara _fine_ när någon frågar _how’s it going_ eller _how are you doing_, måste komma ihåg att fråga tillbaka! Fast dom frågar hela tiden, och överallt!! Det är mycket nyttigt att vara invandrare, vi slog fast häromdagen att vara invandrare och dessutom inte kunna språket måste vara en stor pärs. En stående applåd till alla våra invandrare i Sverige som snabbt och enkelt lär sig språket och lär sig navigera i det svenska samhället!!!

Ute och cyklar

Idag var det varmare ute och vi cyklade iväg med barnen i cykelvagn upp längs Swan river. Det är lustigt hur man absolut inte kunnat föreställa sig hemma i Sverige hur de olika stadsdelarna ser ut beroende på läget på kartan. Vi cyklade förbi ett område som på kartan verkade vara en väg som gick under två stora broar, en motorväg och en järnväg. Och _det_ visade sig vara ett väldigt mysigt område bredvid floden med små caféer promenadstråk och små fritidsbåthamnar. Efter en 5-6 km stannade vi vid en lekplats som låg på en höjd mitt i en väldigt fashionabel stadsdel. Att bara sitta där och ta in utsikten över floden, med alla båtarna, gav kraft. Själen behöver verkligen lugn och ro för att förflytta sig med kroppen när man är ute och reser. Det är väl egentligen därför man alltid ska färdas till fots, då slipper man den här andliga jetlagen… Kanske därför vi är så trötta? Men cykelturen hjälpte verkligen till att landa, Perth är verkligen fint! Axel hade förstås fullt upp i lekplatsen och Leo bevisade att det går att sova i cykelvagnen.

Vinterutflykt

”A beautiful cold winters day” lovade prognosen och det var verkligen fint. Soligt och kallt, bara 18 grader i solen men för all del, ingen större värme i vinden. Så fleecen fick följa med på utflykt. Vi läste om något som kallas Perth Hills och blev nyfikna om vad det kunde vara. Det är ju mest platt här. Så vi tog bilen och åkte mot en nationalpark strax öster om Perth, John Forrest National Park. Plötsligt började vägen gå brant uppåt och rätt vad det var så var vi på ett berg i en jätteskog. Vad konstigt det ser ut med barrträd och palmer blandat…och (något som liknar) kråkor och papegojor blandat! Vi stannade hela dagen, och vandrade längs en bäck som såg ut som något taget ur Familjen Macahan (med undantag för träden/buskarna som ser ut som jätteananaser). Det vimlade också av käcka australiensare i skogen, det verkar vara ett folk som verkligen gillar att vara utomhus. På kvällen knäckte vi en flaska australiensiskt rött, som om det skulle behövas för att kunna sova. Vi sover verkligen jättemycket!

Uppdaterad design

Några olika bilder och bildtexter visas nu slumpmässigt i sidhuvudet när sidorna laddas om (prova ladda om sidan och se!!) Nu ska även menyn till höger synas även för de som använder Internet Explorer 5 eller senare i Windows.
Viss modifiering av några grafiska ”missar” kommer ske eftersom.

OS och vardagsbetraktelser

Kvällssol och fiskare på piren nedanför vår lägenhetTänk att det kan kännas så spännande med _vardagen_. Barnmaten håller bättre kvalitet än svensk motsvarighet, OS-bevakningen innehåller mest simning, cykel, simning, landhockey, simning, softboll och simning. Därefter brukar det visas ett sammandrag från simningen…
Alla samtal börjar och slutar med artighetsfraser och försäkringar om att det inte är något problem med något (”no worries mate”), lokalbussen är gratis och det är vår i september. I parkerna finns det iordningsställda barbeque’s (med gasol), på restaurangerna tar man med sig eget vin, 7 busshållplatser hemifrån passerar det gigantiska oceangodsbåtar och då och då simmar det delfiner i hamnen. Vardagsmat.

"Keep Left"

Vänstertrafik. Det är sådan trafik som avskaffats i större delen av världen – så inte i Australien. Det är tämligen lurigt att köra på vänster sida, särskilt när man ska svänga ut på en större väg med flera filer: det är lätt hänt att man helt plötsligt är på väg åt helt fel håll.
Enklast är att följa efter en annan bil som verkar vara på väg åt det håll man själv har tänkt sig.
På förekommen anledning (?) finns skyltar vid varje refug med orden ”Keep Left”. Tack för det!

Egen bil!

Vår Ford Fairmont -91:aVi hade från början tänkt avstå att ha en bil under vår vistelse här, men vi har tänkt om. Eftersom vi valt att bo i Fremantle hellre än i Perth, blir det väl långt att åka för Vaike när hon ska till Universitetet (det tar ca 55 minuter med buss) och därför har vi idag införskaffat en bil!
På bilaffären som skyltade med ”Car for cash!” hittades en prima Ford Fairmont av 1991 års årsmodell. Bilen är i helt ok skick och ståtar med en rak sexa om 3,9 liter under huven. (Om det är samma siffra som bränsleförbrukningen i liter per mil, ja det återstår att se…)
Vi gav inte alltför mycket för bilen och räknar med att sälja tillbaks den till handlaren eller sälja privat innan vi åker härifrån.

South Fremantle Community Center

South Fremantle Community Center
Mitt emot där vi bor finns ett ”Community Center” – en sorts kombinerad öppen förskola, kursgård för vuxna, mm. De har ex kurser i Thailändsk matlagning, American Native Bellydance mm.
När jag och Axel var på ”playgroup” idag för att kolla läget blev vi väl emottagna och eftersom Axel hittade både en grävskopa i sandlådan och en Briojärnväg var han mer än nöjd. Själv blev jag medbjuden på mammornas (bara mammor där) pubkväll! Eftersom jag blev så svenskt chockad minns jag dock inte vilken pub de ska träffas på, men eftersom de brukar träffas varannan vecka för att hitta på något finns säkert fler chanser.