Skillnader

skillnader på folk och folk

Mycket av det vi skriver här har en positiv ton. Inte så konstigt, eftersom vi trivs bra, har bra väder och ser många nya spännande saker runt omkring oss. Australien _är_ ett fantastiskt land på många sätt. Landet är rikt på natur, metaller och spannmålsprodukter. Det har gjort Australien ekonomiskt synerligen välmående och Western Australia är absolut inget undantag.

Man behöver dock inte vara särskilt bevandrad i historia för att förstå på vems bekostnad ”den vite mannen” lagt beslag på nyss nämnda tillgångar. På 1800-talet hade man ”shoot-outs” runt om på kontinenten.
Vad man sköt på? Aboriginer, eller som man bör säga _Native Australians_, var villebråden och målet var förståss att lägga landets rikedomar under sig. Man lyckades.

Idag utgör ursprungsbefolkninen en mycket liten del av den totala befolkningen i Australien. Många har bra jobb, bra utbildning och lever ett ”gott liv” (med _våra_ ögon mätt). Men den absolut största delen av de människor vi brukar sätta etiketten ”utslagna” på – dvs de som har trasiga och smutsiga kläder och sover på parkbänkar, dricker sprit på gathörnen, som man undviker på bussen – de härstammar från ursprungsbefolkningen.

Allt detta är naturligtvis ingen nyhet och ingen hemlighet.
Men gärna något man förtränger i allt det fantastiska. Men en känsla av skam pirrar någonstans där inne i huvudet…

Min lilla kub

kubSå här ser min arbetsplats ut. Jag trivs ganska bra i den. Den gör att jag varje dag tar promenader på campus efter lunch. Eller så lägger jag mig under ett träd och vilar lite och lyssnar på fåglarna, och sorlet från alla studenter som också hellre är utomhus. Men när jag är vid min arbetsplats jobbar jag, det finns inte så mycket annat att göra där.

Avhandlingar och avhandlingar

avhandlingDet gäller att ha målet i sikte. Den materiella aspekten av att vara doktorand är ju att i slutändan så har man skrivit (bl a) en bok. Varför den kallas avhandling vet jag inte, på engelska heter det Thesis. På bilden finns en svensk avhandling och en australiensisk thesis. Man skulle kunna säga att sättet att se på en avhandling blir lite olika i Sverige och Australien. Jag menar, den ena ser ut som en statlig rapport och den andra ser ut som en medeltida bibel…

Premiärdopp i havet!

Jag och Axel åkte och badade i söndags. Luften var hög och klar och himlen var blå. Vi passade på att åka tidigt innan solen skulle bli alldeles för het. När vi kom till vår favoritstrand i Rockingham så var vattnet alldeles stilla och jag och Axel gick direkt ner och satte oss i sanden och åt vattenmelon.

Axel springer i vattenbrynet. Jag ser att han har blivit större. Han har också fått ett mognare sätt att röra sig. Jag ser att hans kroppskonstitution liknar sin fars väldigt mycket. Och hans känsliga hud har mått väldigt bra av sol, salta vindar och mycket utomhus. Inte ett spår av alla mystiska fläckar och eksem som han hade under våren. Vilken lycka.

Axel börjar leka med en flicka. De kastar sand ut i havet. Jag ser att nu när Axel inte kan kommunicera verbalt med alla han träffar, så har han utvecklat sitt kroppspråk. Det ser bra ut. Han och flickan har mycket roligt.

Axel ber mig komma ut i vattnet. Ja, nu är det dags för premiärdoppet i havet! Så jag och Axel går ut en bit i vattnet, men det blir ju grunt igen. Axel skrattar gott åt det, och säger åt mig att gå ut där det är djupare och doppa mig. Han skulle vänta där han bottnar. Så jag gör det, och det är ljuvligt.
Axel badar

Axel och d/j/umpern

I Kalgoorlie köpte Axel en T-shirt till sig själv, med en gruvdumper på. Idag när han skulle gå på dagis så sa jag att han kunde ha sin nya t-shirt på sig, och att Melissa (Axels dagisfröken) skulle tycka den var jättefin och säga ”Nice truck!”. Axel nickade, tog på sig t-shirten och verkade inte bry sig mer om det.

När vi kom ut var det lite kyligt, så jag hjälpte Axel att sätta på sig en långärmad tröja.

Väl framme på dagiset så hängde Axel upp sin väska och hatt på kroken. När jag just skulle gå så sa han att han var varm och ville att jag skulle hjälpa honom av med den långärmade tröjan. Sedan såg jag hur han började cirkla runt Melissa, och liksom spände ut bröstet. Jag signalerade till Melissa att Axel nog ville att hon skulle se hans t-shirt. Hon böjde sig ner och log och sa: Nice truck!

Jag lämnade Axel nöjd vid lekbordet på dagis.

Two-up: guldletarbingo

Så har vi då varit ”in the outback”. Kalgoorlie är en riktig gruvstad med sina traditioner kvar från guldrushen vid sekelskiftet. En sådan är spelet Two-up. Fast nu är det, som alla dessa traditioner, en turistattraktion och inte alls illegalt längre…

Terri (vår guide i Kal) körde ut oss i bushen till ett runt gammalt skjul. Skjulet hade inget tak i mitten, för att man skulle kunna spela spelet ordentligt.
Reglerna kan du läsa mer om här.

I huvudsak går det alltså ut på att spela krona eller klave om pengar. Terri berättade att det var ett perfekt sätt att förvandla guld som man snott med sig från guldgruvan till reda pengar. Men reglerna var hårda, inget spel på avlöningsdagar och ingen alkohol. Jag måste säga att utflykten dit, och att stå på den här platsen i den varma skymningen, gav en känsla av den händelserika historia som Kalgoorlie faktiskt står för. Det är som Terri sa, det är omöjligt att flytta själva spelskjulet till en annan plats, den hörde verkligen hemma ute i bushlandskapet (det har nämligen varit på tal att flytta in den till centrala Kalgoorlie).

Kalgoorlie

Vi har varit på en längre utflykt. Från Perth åket vi med tåg rakt österut i sex-sju timmar och kom till Kalgoorlie – en gruvstad med bland annat Australiens största guldgruva, lagliga bordeller och breda gator (eftersom kamelerna guldgrävarna förr använde skulle kunna vända med de vagnar de drog!)

Där fick vi också känna på värme – när vi klev av tåget var det 39° varmt…

Läs mer om Kalgoorlie och se bilder från vår utflykt här.

The Pinnacles

Under vår tripp till Nambung National Park, som Vaike tidigare skrivit om, besökte vi även en fantastisk strand – Hangover Bay – med vit härlig sand och grönt vatten. Stranden låg skyddad av ett rev några hundra meter utanför, så vågorna var små och vattnet varmt. Tyvärr var det en miljard flugor i luften, så vi stod inte ut så länge att vi han bada.

The PinnaclesI parken finns "The Pinnacles", ett tusental stenpelare som står utspridda i ett ökenliknande landskap. The Pinnacles är ett klassiskt turistmål, likt Storforsen i Norrbotten eller Ales Stenar i Skåne.

Att gå omkring bland dessa pelare var en fantastisk upplevelse! Det var väldigt varmt, tyst och sterilt. En del pelare var över tre meter höga och de stod ofta i små grupper. Tydligen ska man försöka vara där vid solnedgång eller soluppgång för att få det bästa fotoljuset. Vi var där på eftermiddagen men det var vackert så det räckte ändå.

Hur har pelarna bildats då? Här är en förklaring:
Pelarna har bildats när kalkrik sand under årtusenden blåst in från havet och så småningom blivit mjuk kalksten. Regnet har sedan urlakat "något" det övre lagret som då bildat ett hårdare lager (lock) högt upp i kalkstenen. Växter och träd har under årtusenden luckrat upp detta lock och så småningom har vindar och väder eroderat bort sandstenen _utom_ på de ställen där locket funnits kvar. Det som inte eroderat utgör idag alltså pelarna. Ganska fantastiskt.

Titta på bilder från vår tripp här