Sista kvällen, Musket Cowe

Familjen Fors i solnedgång

Smile!

Vi avnjöt en god middag på restaurangen och sedan bjöds alla gäster på cocktail vid stranden. Kul och mysigt.
Himlen började klarna upp efter några dagars mulet och regnskurar och solnedgången var snabb men vacker.
Fiji har varit en spännande upplevelse där vi tagit det otroligt lugnt, badat och njutit av den tropiska miljön.

Imorgon tisdag åker vi från ön efter lunch, sedan slappar vi (i poolen) på ett hotell vid flygplatsen under eftermiddagen, för att sedan kliva på planet till Los Angeles vid tio på kvällen.

Yt-flykt

Idag var vi på en rolig utflykt. Vi åkte ut med en båt som kallas för ”Glass Bottom Boat”, dvs glasbottenbåten. Utifrån såg den ut att vara flatbottnad och vi trodde att botten var genomskinlig, som namnet antyder. Men när vi bordade båten hittade vi en liten trappa ned i båtens inre. Där fanns fönster att titta ut genom. Under vattenytan alltså.
Spännande

Spännande

Båten tog oss ut till ett av korallreven utanför ön och där fick vi se ett märkligt landskap uppenbara sig. Massor av små fiskar, koraller i olika former och olika färger, större fiskar som sög sig fast i fönstren (malar?), och en och annan rocka som pilade förbi.
En och annan fisk skymptade förbi
En och annan fisk skymptade förbi

Vi fick se tre olika rev och åkte sedan in till bryggan igen. En spännande halvtimme!

Delfiner och koraller

Vaknade upp till en mulen dag efter en natts ihållande regn. Fortfarande dryga 30 grader varmt.
Därför bestämde vi oss för att åka ut på delfinsafari med tillhörande snorkling, en tur som arrangeras från en brygga i närheten.

Förutom vi fyra var det sex andra som bordade en halvstor liten båt och satte kurs ut mot havet.
Efter en halvtimmes resa pekade svängde kaptenen och pekade framför båten. Där var en flock Flasknosdelfiner, ca 20-3o st.
Tre delfiner

Hoppande delfin

Vi samlades i fören och fick se hur delfinerna kom närmare och började leka framför båten som nu bara flöt med strömmen. De var väldigt snabba och hade flera ungar med i flocken. Ungarna simmade tillsammans med en vuxen (mamma eller pappa?).

Hoppande delfin

Hoppande delfin

Hoppande delfin igen
En till hoppande delfin

Rätt vad det var började en av delfinerna att hoppa upp ur vattnen och snurrade i luften för att sedan plaska i igen. Tydligen är det för att slå bort alger och parasiter som sitter på huden, enligt vår kapten. Han berättade också att det var helt olämpligt att simma med vild delfiner (här) eftersom de då sticker iväg och inte kommer tillbaks. De är rädda för människor då lokala fiskare tydligen försökt attakera dem.

När vi tittat färdigt på delfinerna åkte vi till ett av korallreven utanför ön vi bor på och fick chans att snorkla. Vi fick nu en inblick i den fantastiska undervattensvärld som finns här. Det var häftigt att se alla färger och fiskar på revet och jag kan förstå att Fiji är populärt hos dykare!

Vattnet var varmt, alltid runt 28-29 grader, men strömt väldigt strömt och på så sätt färdades vi över revet ganska snabbt. Utanför revet blev det tvärdjupt och jag undrar om jag inte såg siluetten av en haj. Eller kanske inte.

Lilla sjukstugan

Efter många resor med barnen börjar vi nu komma på vad det är man bör ha med sig. Med ett fullfjädrat medicinskåp åkte vi iväg till Fiji. Lilla Malolo lailai är långt från allt, rena kurrekurreduttöarna. Men ändå har vi fått söka upp läkarvård. Nåja, det var inte så långt, den ena av öns två resorter har ett ”medical centre” med en sjuksköterska.
Micke och Leo åkte dit efter en natt med hosta för Mickes del och feber för Leos del. Micke fick penicillin och Leo fick två pussar på munnen. Jag och Axel är lite känsliga mot myggbetten här, så vi äter Clarityn, Axel har varit lite lös i magen så han får stärkande droppar för magen, Micke äter penicillin, hostmedicin och kör ångbad med eucalyptus. Leo? Han lever på gröt, juice och yoghurt och tycker att det kliar väl mycket i munnen emellanåt. Med andra ord är vi väl en ganska normal barnfamilj…och det hindrar oss inte att spendera en hel del tid i poolen!

Varmt!

Vädret på (i?) Fiji är varierande. Om man kan säga att varmt med moln eller varmt utan moln är en variation. På öarna, exempel Malololaila där vi nu är, regnar det mindre och moln drar snabbt förbi.

På den stora ön Vita Levu är vädret annorlunda. Där finns inga höga berg som stoppar upp fuktig luft som stiger och därför regnar det också mer där. (Därför är inte väderrapporten från flygplatsen representativ för ö-vädret.)

Det har verkligen varit varmt! Solen lyser oftast obarmhärtigt från en klarblå himmel och vi gömmer oss i skuggan så gott det går. Eftersom solen i princip är rakt ovanför oss, är det dock inte alltid lätt att hitta skugga. Idag var det 33 grader i skuggan och med den relativt fuktiga luften upplevs det som bra mycket varmare. Även när det är molnigt ”tar” solen hårt.

Men konstigt nog går det bra ändå. Vi dricker mycket vatten, tar siesta mitt på dagen, badar i poolen flera gånger per dag och har dessutom anpassat oss till det avslappnade tempot. Varför skynda?

Kvällarna är (också) helt fantastiska. Inga ljud från bilar eller luftkonditioneringar. Gitarr och sång från någon restaurang långt borta. Miljoner stjärnor på en klar himmel – och varmt!

Manglad

Vaike blir masserad

Massage vid havet

På stranden finns ett litet utomhusspa där man kan få massage. Jag beställde en ”polynesisk special”, jag tänkte att det är bäst att passa på att prova något annorlunda. Vad jag inte tänkte på är att fijiborna är ju så stora och massiva, så då är nog massagen anpassad efter detta…Glad i hågen la jag mig på massagebänken och njöt av brisen och början på massagen. Så började hon ta i lite mer och använde armbågen över ryggen. Be någon sticka in armbågen under skulderbladet med hela sin tyngd bakom, riktig hårdrocksmassage alltså. Men det var sköntont, och efteråt kände jag mig manglad, men uppfriskad.

En stuga på landet

Stugan vi bor i

Stugan vi bor i

Så har vi då kommit ut på ön Malolo Lailai. Det visade sig vara något helt annat. Inga bilar på ön, bara personalens eldrivna golfbilar gör att det är väldigt….lugnt. Vi bor också närmare havet, poolen ligger 20 meter från havet och vi har faktiskt en liten havsutsikt. Vår stuga ligger i en park med höga palmer och blommande träd.

När vi kom i stugan så sökte jag efter luftkonditioneringen, men det fanns ingen. Istället har man byggt med en snillrik planlösning och fönster som går att vrida upp som persienner, så sjöbrisen åker rakt igenom stugan. I taket har vi också fläktar. Sammantaget är det ju riktigt behagligt! Dessutom slipper vi bruset från A/C:n. Barnen klarar värmen riktigt bra. Men Leo är mitt inne i tandsprickning så han sover oroligt. Tack vare fönstrena så vet nog våra grannar det också!

Sista kvällen på Outrigger

Leo med kompis

Leo i famnen på kompis

Axel dricker Fanta

Axel avnjuter en Fanta vid vattnet

Imorgon bär det av ut till en liten ö som heter Malolo Lailai. Mest känd för en stor marina. Kvällen firade vi med att äta en pizza på vår favoritrestaurang vid havet, och senare så tog vi oss varsin drink vid poolen. Det har känts mycket lyxigt att bo här på Outrigger för oss, som är vana vid vandrarhem. Servicen har det verkligen inte varit något fel på. Först en städerska som bäddat och städat. Mitt på dagen kommer en anställd med fräsch is till ishinken på rummet, och fräsch mjölk till kylskåpet (om man vill koka te/kaffe) Vid femsnåret dyker det upp en kille med champagne och kanapéer. Vid sextiden kommer en annan anställd och bäddar upp sängarna, lägger ut lite doftande blommor här och var och ställer in vatten. Vill man inte äta på någon av resoterns restauranger, och inte ids åka in till stan, så kan man alltid beställa mat till rummet utan extra kostnad. Det har tagit lite tid att vänja sig vid allt detta pyssel… Axel och Leo har verkligen utnyttjat poolområdet, Axel är som vanligt mer under vattenytan än ovanför. Och det är varmt, mycket varmt!

poolen, outrigger

En del av poolen, Outrigger Reef

Att flyga hit ända från Sverige skulle nog vara chockartat eftersom a) det är VÄLDIGT långt hit, och b) det är VÄLDIGT varmt och fuktigt (just nu är det den blötare säsongen). Vi var ju som tur var vana vid värmen när vi kom hit, fukten har vi inte lidit så hårt av. Vi har ju mest varit vid poolen eller i skuggan (vilket de ordnat mycket av på resorten), och från havet blåser det en stadig bris. I stugan har vi dessutom både fläktar och luftkonditionering. Fast det är klart just på grund av den totala omställningen kanske det skulle vara häftigare att resa hit direkt från Sverige…

Coconut anyone?

cocoskillar

Färska kokosnötter att smaka på

På vägen tillbaka till vår lilla bure (stuga) på resorten så passerade vi en grupp anställda fijianer som tog igen sig lite. Vi såg hur en av dem tog upp en kokosnöt och började hacka i den med en machete. När vi kom närmare så ropade de till oss och frågade om vi var törstiga. I så fall skulle vi få dricka lite ur deras kokosnötter. Att öppna en kokosnöt var ingen match för dessa stora starka män, de ser ju stenhårda ut, som att de var mejslade ur granit! Mitt i hackandet plockade killen upp en blomma och satte bakom örat. En annan av killarna gick i vanlig ordning fram till Leo och när han såg att det kom lite snor ur Leos näsa, torkade han genast bort det. För oss svenskar är det något så anmärkningsvärt med dessa stora tuffa män som utan att någonsin tveka tar hand om alla småbarn, sätter blommor i håret, bär kjol och sjunger, sjunger och sjunger. Det klär dem!

Vattnet i kokosnöten smakade syrligt, men gott. Kokosnötsköttet smakade…ingenting nästan. Inte som Bounty direkt.

Kula Eco Park


Mitt emot vår resort så ligger en sorts djurpark. Det är Fijis enda, och har ett stort pedagogiskt utbud för de lokala skolorna. När vi kom in genom grindarna fick jag direkt en papegoja på axeln och Leo fick en iguana på huvudet. Succe!
Det var ett fint litet zoo, med många av de lokala fåglarna, fladdermössen och ödlorna på plats. Vi fick också prova att mata sköldpaddor. Men mest fascinerad blev jag av ljudet i den omgivande regnskogen…Det var ett nästan öronbedövande gnissel, knirr och surr från alla insekter som fanns där. Vi befinner oss i ett tropiskt klimat, ca 15 breddgrader söder om ekvatorn, vilket innebär en hel uppsjö av insekter och kryp. Så många att man bara känner till och har namngett en försvinnande liten del av alla arter. Det var också en intressant utställning om de lokala medicinörterna som Fijianerna använt i alla tider.