Vår väg genom (delar av) Nya Zeeland

Här är en karta som visar vår väg genom detta fantastiska land. Eller i alla fall delar av den norra ön. På kartan (tack Google maps!) har jag markerat ut med siffror vart vi övernattar. Avstånden är svåra att säga, men mellan ”2” (Whangarei) och ”3-4″ (Waitomo) är det ca 36 mil, vilket tog nästan 6 timmar att köra. (Resans längsta kör-pass). Man inser ju lätt att det behövs betydligt mer tid än en vecka för att upptäcka detta land, men vi plockar i alla fall några russin ur kakan!

Vi bor på campingar, ”Top 10”, som håller hög standard och bra service. Det känns bra. Här finns ju inte någon allemansrätt och man får inte övernatta med husbil/tält vart som helst, som i Sverige.

Resans stopp:

  1. Waiwera
  2. Whangarei
  3. Waitomo
  4. Waitomo (två nätter)
  5. Taoup
  6. Rotorua
  7. Auckland (hotell)

Karta, Nya Zeeland

En lysande mellandag

Vad är en mellandag? Ja, i det här fallet en dag när vi tar det extra lugnt. ”Extra” eftersom vi ju tar det lugnt mest hela tiden även annars också. Idag har vi alltså tagit det lugnt. Vi är kvar på den camping vi anlände till igår: Waitomo. Mulet och precis vindstilla, ca 20°C.

I Waitomo finns i stort sett ingenting förutom några grottor. Kalkstensgrottor för att vara mer precis. I dessa grottor har man ordnat med en rad aktiviteter: Olika typer av grottkrypning, Black Water Rafting (i motsats till White Water Rafting, forsränning ovan jord) och framför allt har man lysmaskar i några av grottorna!

Fortsätt läsa En lysande mellandag

Husbil på Nya Zeeland

Vi har ju haft lite strul med vår husbil. Den Ford vi först fick gick inte bra. Motorn gav inte någon kraft och vi gjorde väl som mest 40 km/h. Efter telefonsamtal till hyrfirman, dök platschefen upp på den parkering där vi stod (inom 10 minuter) och hon konstaterade också felet. Vi blev lovade en ny bil och linkade tillbaks till firman.

Den nya bilen var faktiskt (nästan) ny. En Volkswagen som endast gått 1000 mil. Den var dock lite mindre i själva bo-delen och inte lika välutrustad i ”bil-delen”. Men den var helt OK att köra. Eftersom vi skulle passera Auckland på vår resa söderut (vi började körde norrut första kvällen, mot Whangarei) blev vi lovade att byta tillbaks till Forden om vi så önskade.

Resan till Whangarei gick bra. Vi kom ju iväg rätt sent, då vi dessutom bokats om till ett senare plan. Det var alltså mörkt när vi kom fram till den camping vi hittat halvvägs till Whangarei. Gissa om vi blev förvånade när vi nästa dag såg hur fint det var runt omkring oss!

Waiwera

Camping första natten – fint läge

Nästa dag körde vi norrut. Det var ett fantastiskt landskap och bra vägar, även om det var både smalt och backigt. Husbussen är relativt lättkörd, men bredare än en vanlig bil och framför allt längre. Den är jättelång!

Längst bak kan man då och då se denna utsikt:

Utsikt

Norra Nya Zeeland sett genom ett husbilsfönster

Landskapet är som sagt vackert… Whangarie var toppen (mer om det senare). Vi valde att byta till den första bilen, Forden, när vi passerade Auckland idag. Det var ett bra byte. Den är lättare att köra, sexväxlad och har dessutom bättre sittställning. Tyvärr är den lite skramligare (det är ju en Ford…), men inget vi inte står ut med.

Dessutom är själva bo-delen större och mer ombonad. Och så har den lite mer utrustning, så som soltak och fiffiga förvaringsutrymmen för barnvagnen mm. Vi är nöjda!

Felet? Det var fel på spridarna (bränsleinsprutningen), men dessa är nu bytta. Den går m.a.o bra, peppar peppar…

Bajs (endast för barnfamiljer *)

* eller andra icke-känsliga

Att resa med barn är intressant och kul och också ganska jobbigt. Antingen äter de inte alls (Leo levde på bananer i två veckor på Koh Lanta, ja, förutom de sista dagarna när vi kom på att vi kunde beställa makaroner och korv…) eller så är de hungriga hela tiden. Helst när man står i kö på någon flygplats. (I och för sig för oftast Toms skrik med sig att vi får gå före i kön.)

Fortsätt läsa Bajs (endast för barnfamiljer *)

Tur i oturen

Vi hade ju bestämt oss för att snåla in på taxipengar och åka kommunalt till flygplatsen (färja + tåg), men insåg snart att det fanns problem med detta. Väl framme vid tågstationen efter en halvtimmes färja från Manly till Sydney, så visade det sig att just denna dag så var tåget avstängt. Tur i oturen var att ersättningsbussarna var gratis.

Vi hade ju bestämt att när vi väl kommit fram till Auckland och hämtat vår husbuss så skulle vi direkt köra upp till Norra delen av Nordön (till Whangerei) trots att det skulle ta ca 3 timmar, men insåg snart att vi måste ändra planen eftersom vi helt sonika hade ombokats på ett senare plan från Sydney. Tur i oturen var att det gjorde att vi fick tips om en jättemysig camping halvvägs upp till Whangerei, där vi sitter nu under stjärnklar himmel och lyssnar till vågskvalpet.

FordVi hade ju bestämt oss för en stor sexbäddars husbuss av märket Ford, som var jättemysig, men insåg snart att vi måste byta eftersom en väldigt elak lampa började blinka på panelen och motorn inte gick på alla cylindrar. Tur i oturen var att vi istället fick en nyare Wolksvagen som funkar bra.

Vi hade ju bestämt oss för att bara göra ett snabbt stopp på en mack för att ringa campingen i förväg för att sedan köra iväg eftersom det vid det här laget var väldigt sent, men blev tvungna att stanna längre eftersom Leo bajsade ner hela sig och sin bilbarnstol. Ingen tur, bara otur den gången…

Vi hade ju bestämt oss för att bara ta stora vägar förbi Auckland för att snabbt komma iväg norrut, men insåg snart att detta inte heller blev som vi tänkt. Denna natt hade nämligen det Nya Zeeländska vägverket bestämt sig för att stänga av stora delar av motorvägen genom centrala Auckland. Tur i oturen var ju att omvägen var väl skyltad och tog oss förbi de största turistattraktionerna i Auckland (vackert upplysta).

Så kan man kanske tänka på dagens vedermödor som att det var ganska tur att allt krångel hände?! För nu är allt lugnt, vi har bäddat vår husbuss, Axel njöt av att krypa upp i sin säng ovanpå förarhytten och vi dricker vitt vin under stjärnorna. I morgon ska vi bada i några "thermal pools". Får se vad det är för något.

Blue Mountains

Idag har vi varit på utflykt utanför stan. Vi hyrde en bil och begav oss mot Blue Mountains – den bergskedja som ligger närmast Sydney (ca 10 mil). Efter att först ha kört vilse när jag hämtat hyrbilen, körde vi vilse när vi skulle åka iväg från Sydney. Eller vilse och vilse – det var väl mer att vi körde lite fel, inte vilse. Till saken hör att vi hade en mycket schematisk karta, inte direkt någon bilatlas, till vår hjälp.

Nåja. När vi väl var på motorvägen och började klättra upp till högre höjder, kändes det bättre. Väl i den lilla staden Katoomba käkade vi lunch. Det var en mysig liten stad, som naturligtvis skilde sig avsevärt från Sydney. Katoomba (bara namnet är ju fantastiskt!) kändes det faktiskt mer likt Fremantle, lite alternativt sådär. Men i bergsmiljö i stället för vid havet.

Den stora turistgrejen i Blue Mountains är att åka med den linbana som finns i den gamla kolgruvan. Vi åkte naturligtvis dit! Linbanatn (och ett tåg, världens brantaste, 45°) går från toppen av berget ner i dalen, där en regnskogsliknande miljö tar vid. Det var naturligtvis en storslagen utsikt från linbanan. Tåget åkte vi inte, då ett åskoväder gjorde entré.

Sedan var det dags att åka hem. Naturligtvis inte utan att köra fel/vilse igen. Vi måste skaffa en riktigare karta i Nya Zeeland, annars vet man aldrig vart vi hamnar…

Blue Mountains

Blue Mountains – dess blåa ”sken” beror på att solen bryts i den olja av euclyptus som avdunstar i värmen!

Botaniska trädgården i Sydney

Flying Fox

Flygande räv

Idag har jag och barnen varit i den stora fina botaniska trädgården i Sydney under tiden som Vaike var på jobb. Det är en fantastisk anläggning precis i anslutning till själva centrum och Operahuset. Massor med välskötta gräsmattor, växter och buskar av alla slag.

Riktigt trevligt var det att besöka en så fin park där man dessutom uppmanades att ”please walk on the grass”! Vi såg många människor som tog en paus i vardagen, liggandes under ett stort skuggande träd.

Dessutom fanns en del djur, se bilden. Det finns nämnligen något som kallas för Flying foxes i Sydney. I parken bor en rejäl koloni av denna världens största fladdermus. Dagarna tillbringar de upp och ned sovandes i trädtopparna och kvällar/nätter jagar de (insekter). De kan tydligen bli upp till en meter sex fot mellan vingspetsarna. Den på bilen var, svårt att säga men ungefär, 70-80 cm.

I parken fanns dessutom en del spindlar

Parken var verkligen en stor grön oas i en stor stressig stadsmiljö. Mer sådant i alla städer, tack!