En lekpark, tolv ånglok och miljoner bilar

Slö morgon med läsa-bok-i-sängen lite för länge. Sen frukost och sedan iväg. Lindrigt med trafik när vi åkte till andra sidan stan (dvs körde styva 6 mil) för att besöka Griffith Park. Där finns nämligen Travel Town Museum. Enligt vår eminenta guidebok Lonely Planet fanns där ett ånglok att se på, så det verkade ju bra.
När vi väl kom fram trodde varken jag eller Tom våra ögon – där fanns inte bara ett ånglok – det fanns 13 st!

Dessutom fick man klättra upp i flera av dem. Förutom det så var det ett minitåg man kunde åka en runda med, vilket vi såklart gjorde. Två gånger.

Parken/museet sköttes på frivilligbasis av ett antal enusiaster (dvs. gamla farbröder…) och inträdet var av typen donation, alltså gratis om man så ville.


Tom vid ett av de största ångloken. Jättestort!

Sedan åkte vi (nedcabbat, såklart) till en lekpark längre in i parken. Den var superfin och helt handikappanpassad! Massor med rullstolsramper och specialgungor och annat blandat med ”vanliga” lekparksgrejer. Mycket fint!

Nu kurrade det i magarna och vi åkte vidare (nedcabbat såklart) till Hollywood (som ligger nära) och tog en hämtpizza och körde (nedcabbat såklart) upp till Mullholland Drive, som åtminstone de som läst Michael Connellys böcker om Harry Bosh känner till, och där hittade vi en finfin utsiktsplats där pizzan smakade extra bra. Utsikt över Hollywood, Down Town och SKYLTEN. Hollywoodskylten, alltså.

Sedan vände vi hemåt. Nu började det bli lite kallare, så väl nere från berget tog vi faktiskt upp taket och körde via Venice Blvd. så småningom upp på motorvägen (Hwy 101). Nu var klockan 16:50 och vi var inte de enda som hade för avsikt att köra bil i Los Angeles den tiden på dygnet…

En timme och tio minuter senare hade vi kommit knappt två mil, och då pratar vi om 4+ -filig motorväg (snitthastighet alltså strax under 20 km/h). Med tanke på att vi hade ytterligare 4,5 mil hem började jag misströsta och började bli trött på grund av den ändå intensiva trafiken.
Men snart, så fort vi kom upp på I5:an, ökade farten och plötsligt susade alla fram i 110-120 km/h, dock fortfarande med en dryg billängds avstånd och täta filbyten…
Allt gick dock bra och vi hann med att leka lite med leksakståg på hotellrummet innan Tom stöp i säng och somnade bums.

Bra dag! Utom bilköerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *