Bälingeberget

På väg upp på Bälingeberget, Luleå

Idag har vi gjort en utflykt till Bälingeberget – ett nära Luleå liggande naturreservat.

Axel gick största delen själv, Leo liftade på min rygg. Än så länge är han ju inte allt för tung, så jag – som än så länge inte är allt för stark – orkade hela vägen. Sen drack vi förståss vatten och åt frukt. Och kex.

En lagom vardagsutflykt. När vi kom hem badade Axel i älven. Det gjorde inte vi övriga.

Semester!

Äntligen är jag färdig med mitt jobb på Civilförsvarsförbundet. Våren har jag ägnat åt tre utredningar rörande framtida kurser och utbildningar. Nu är det dock klart, skickat och arkiverat. Skönt.

Skönt också att värmen dök upp. Första dagen på semestern var det såklart regn och 12°, men nu börjar det likna något: Sol, varmt och ljuvligt på alla sätt. Nästan, men bara nästan, som i Fremantle…

Barnen leker på gräsmattan, grillen väntar på kol, köttet ligger färdigt att grillas.

Känns riktigt bra!

Sommaren är här – äntligen!

Nu har värmen kommit även till Luleå. Det är otroligt skönt att återfinna kroppsminnet från vår vistelse i Australien.
Det enda negativa är väl att Axel tycker sina sandaler inte ”är så coola”…

Nytt jobb!

Efter ansökan, intervju, samtal och provlektion är det klart: Jag kommer arbeta i skolan igen!

_Var?_ Ett gymnasium här i Luleå.

_Vad?_ ”Data och media” – låter väl konkret och bra… 😉

_När?_ Till hösten.

_Hur det känns?_ Spännande. Och bra!

Uppehåll i skrivandet?

Oj oj. Här var det länge sedan vi skrev något. Undrar vad det beror på?
Vad händer? Jo, vi arbetar, leker med barnen, lagar mat, sover och en del annat vardagsbestyr. Städar till exempel.
Läste för övrigt på Aftonbladet att det är hel-inne att blogga nurförtiden. Och jag som tyckte _jag_ var sent ute. Nåja.

Bäst vi rycker upp oss då…

Har för övrigt just sett färdigt serien 24 säsong tre i dvd-version (dvs utan reklamavbrott). Tänk att det gick vägen för hjältarna till slut! Fantastiskt.
Undrar vad de har för problem i säsong fyra, som jag antar sänds i USA. Längtar nog ändå lite till den finns tillgänglig här också…

Våren har börjat visa sig: Snön har försvunnit helt och i veckan har isen gått på älven (som vi ju faktiskt har utsikt över!) Det känns bra och det har blivit varmare i luften också. I morgon ska vi fixa Axels punktering på cykeln så att vi kan hoja omkring lite. Det blir kul.
Jag ska skjuta lite också. Vi har ju kommit igång med banskyttet och föreningen har träningstävling i Rosvik. Premiären var härom kvällen då det var stadsmatchuttagning inför matchen mellan Luleå och Boden (i skytte – inte placering av institutionen för hälsovetenskap, som lokalpressen ältar i).
Det gick bra och jag tror jag är klar för laget. Ska bli kul med lite tävlingsnerv i lagom form.
Grejerna verkar ju funka – började med att skjuta 50 poäng i första liggserien!

Dags att gå och sova. Sov gott.

Sparktur

Vaike sparkar på isvägen. Leo i sparklåda

_Vaike och Leo i full fart_

I söndags tog vi oss äntligen ut på sparkutflykt. Luleå kommun har ju plogat upp isvägar inte bara ute i skärgården, utan runt udden och ut till Gråsjölören denna vinter. Bra!

Vi packade in Leo i sparklådan (tack Britt & Fredrik, tack Farmor & Farfar), satte Axel på den andra sparken (tack Carina & Henrik) och drog på oss bråddar. Trots en lite kall motvind var det verkligen härligt att ge sig ut på isen.

Och vi var sannerligen inte ensamma! _Massor_ av lulebor hade bestämt sig för att promenera ut till ön denna soliga söndag.
Väl där stod jag i korvkö i 25 minuter och sedan vi ätit korven sparkade vi hem igen.

Noterbart: Många många pekade och log när de såg vår fina sparklåda! De är nog inte så vanliga längre.
(Jag är inte riktigt uppdaterad på de senaste spark-trenderna, då jag inte sparkat på typ 25 år…)

Axel Globetrotter

Lördagmorgon – direkt efter morgonvällingen. Axel säger:

Mamma. När jag blir vuxen, då ska jag köpa massor av biljetter till Australien. För jag saknar Fremantle. Och så ska jag mellan landa på en massa flygplatser. Vet du, under USA ligger ett land som jag inte kommer ihåg vad det heter…men sen kommer sydamerika!

Kroppsminne

Nu har vi snart varit tillbaka i två veckor och kroppen hänger bara inte med. Det är svårt att förklara hur det känns eftersom kroppen inte alltid låter sig beskrivas i ord. Klimatet i Fremantle öppnade kanalerna i min kropp och energin fylldes på, och jag trivdes fantastiskt bra i värmen. Idag var det 25 grader kallt och en otroligt vacker vintersol, men kroppen (och själen) är fortfarande kvar i Fremantle och det känns svårt att acklimatisera mig… Känslan påminner om baksmälla, lite lätt ångestframkallande, och känns nog igen av er som gjort något liknande.