Om att jobba utomlands

Det är väldigt nyttigt att vara gäst på en annan institution. Vissa saker irriterar mig har, andra ger mig idéer som jag gärna delar med mig av på jobbet i Sverige. Kontorslandskap är både bra och dåliga. Det som är positivt är att jag inte har en chans att stänga in mig och isolera mig från den internationella miljö som jag faktiskt befinner mig i. Det kan i och för sig vara dåligt också…Som till exempel min amerikanska bordsgranne som varje förmiddag berättar om sitt liv för min andra granne som är från Indien. Intressant, men kanske inte så inspirerande för mitt arbete. Så nu har jag hörlurar på jobbet. Eller min granne mitt emot som är en arbetsnarkoman med ett klapprigt tangentbord. Det klapprar och klapprar, med en liten paus då och då när hon äter ett äpple.

Nåja. Allt det där är petitesser, i det stora hela är det oerhört inspirerande att få byta miljö ett tag.

Men en sak kan jag inte förlika mig med. De tar inte kafferast klockan 9.30 och 14.30!! De har inte ens ett fikarum, bara ett pentry!!! När träffas de egentligen. Jag har börjat förstå att man helt enkelt tar med sig någon när man blir sugen på fika, det kan vara när som helst. I min situation är det i och för sig bra, för då koncentrerar jag mig på mitt arbete fullt ut, men mitt sociala och fikasugna jag är besviken. Så idag tog jag med mig min bordsgranne (arbetsnarkomanen) på en kopp te. Hon berättade att hon också hade hörlurar, mest för att slippa höra sitt eget klapprande tangentbord…

Första dagen på jobbet

Helt slut efter att ha pratat engelska, varit på doktorandseminarium och försökt komma med vettiga kommentarer och dessutom kört på fel sida av vägen till och från jobbet. Det blev nästan lite för mycket! Jag sitter i en liten ”cubicle” i ett kontorslandskap med åtminstone 10 andra doktorander från i princip hela världen (Malaysa, Sydafrika, Mocambique, USA, Nya Zeeland…). Det känns kul att vara Léonies ”skyddsling”, eftersom hon verkar vara väl ansedd av sina kollegor och dessutom väl bekant med det som häner på mitt område just nu. Doktorandseminariet ikväll var så som det brukar vara, en som presenterar och vi andra ställer frågor. Har inte riktigt förstått den sociala koden ännu, eller de språkliga nyanserna egentligen. Det innebär att jag inte riktigt kan säga saker så som jag vill att det ska uppfattas (det är ju nog svårt på svenska). Nåja. De har säkert överseende. Kom på mig själv att förbereda mig för att ställa en fråga, och sedan, när jag fick ordet, inte vara förberedd på att säga vad jag tänkte på engelska…Seminariet handlade om ett projekt, där doktoranden tänkte studera vad som händer när rektorer i skolorna börjar använda datorbaserade portfolios i sitt arbete som skolledare. Jag tänkte direkt på Maria H:s projekt på jobbet! Problemet för honom vara bara att han själv var med och konstruerade portfolion…Det skapar ju vissa frågor som kan vara svåra att ta ställning till.