Teknikens under…
Med hjälp av en webbkamera, en videokamera och internetuppkoppling kan man trots avståndet umgås med sina barn. I och för sig bara digitalt, men ändå!
På bilden ”resonerar” jag och Tom med varandra.
Men jag måste erkänna att irl-kontakt (in real life) är snäppet bättre… 🙁
Så har jag då bott i Helsingborg i snart en månad. Det har varit en minst sagt omtumlande tid med många tankar, nya intryck och nya bekantskaper.
Självklart har det jobbigaste varit att befinna sig så långt från resten av familjen, som än så länge är kvar i Luleå. Det är dock snart dags att även de flyttar söderut i och med att vi får flytta in i huset vi ska hyra från början av september. Det ska bli väldigt skönt… Enda fördelen med arrangemanget är ju att jag kunnat fokusera på nya jobbet helt och hållet. (Jag har även hälsat på hemma uppe i Luleå samt träffat delar av familjen i Stockholm!)
Jag har alltså börjat ett nytt jobb, som lärare på Kunskapsskollan i Helsingborg. Redan den 1 augusti började jag och den första veckan var det mycket lära känna varandra, diskutera koncept, mm. Därefter en vecka i Stockholm med mer information, prat om koncept. Det hela avslutades med en toppendag på Berns med föreläsare och annat bra. På kvällen samlades alla på Gröna Lund (restaurang Tyrol) för middag och partaj. Totalt var vi drygt 630 medarbetare på plats! Vi hade för övrigt toppenväder i Stockholm och bodde bra på Söder. Gott.
Veckan som gått har vi tagit emot eleverna, år 6, år 7 och år 8. Helt klart spännande för alla inblandade. Men de nyrenoverade lokalerna har funkat bra, eleverna verkar inspirerade och nöjda så detta ska nog gå vägen!
Vädret då? Tja, när det varit rekordvarmt/torrt i Luleå och Norrbotten har det, tro´t eller ej, _inte_ varit det i Skåne… Första veckan var det iofs bra, men sedan har det mest regnat från och till. Bilden tog jag genom fönstret på flygbussen, på väg in i Helsingborg.
Traditionsenligt gjorde Ale skf ganska gott i från sig vid de årliga tävlingarna i Stockholm. Tävlingen ”Hotell Welcome Cup” (tidgare Brommastafetten) samlar de 20 bästa femmannalagen från de 20 bästa skytteföreningarna i Sverige.
Tävlingen brukar av oss skyttar upplevas som mycket spännande och påfrestande på nerverna. I och med att varje lagskytts resultat läggs till totalsumman är det ju inte alls roligt att misslyckas på denna tävling. Men desto roligare att lyckas! Själv är jag riktigt nöjd med mitt skytte och laget gjorde en bra tävling som helhet. Vi slutade på en andra plats, vilket ju får räknas som bra. (Vi har vunnit tävlingen två gånger) Här kan man läsa mer om skyttet
Extra roligt var det ju att Vaike, Axel och Tom kom till Stockholm för att heja fram pappa! På bilden ses Vaike och Tom (Tom är den lilla killen med stora hörselskydd).